This blog was written in Swedish for the benefit of our friends and family back in Sweden. But we met many kind souls along the way and I wanted to summarise our experience with a selection of the pictures that we took. Visas approved. Turns out that they were the wrong visas, but we managed to get around that in the end. Corona was still a thing when we arrived. Little does he know the adventure that awaits him….

Så var det dags att avsluta denna blogg. I skrivande stund så har vi alla gått tillbaka till skola och jobb. Allt är uppackat i lägenheten, kaklet bakom badkaret är skrubbat och alla förråd är genomgångna och ompackade. När vi åkte var vi fortfarande en småbarnsfamilj. Men den tiden är en gång och för alltid över och när vi nu flyttar in tog vi chansen att ömsa skin litegrann. Sommaren blev en fortsättning på nomadlivet och bodde mest i Bjursås och Kisa.

Då var vi åter på Svensk mark, och har checkat in på ett av hotellen på Arlanda… Men låt oss gå tillbaka till där vi sist lämnade… Vi börjar med det hemtama. Gatuhundar har ett ganska dåligt rykte, men de i Bangalore startar verkligen inte bråk utan är riktigt trevliga. Vi kommer på riktigt sakna dem allihopa, inte bara de på vår gata. Den lite slankare mörkgrå har vi sett växa upp från liten valp.

För att dela med oss av en dans som Nils var med och framförde. Under skolåret har skolan arrangerat en enormt populär cricket-turnering för lag bestående av föräldrar och personal. Vi har inte varit med tidigare, men ett antal lag har spelat nästa varje helg sedan Oktober. Idag var det final, och då hade de både cheerleading och dans i halvlek (Vilket var den Nils var med i). I vanlig Indisk stil så började det hela med en välkomstceremoni som till sin längd och antalet personer som skulle fram inte var helt olik en viss kröning för några veckor sedan.

Då är det två veckor kvar av skolan och tre veckor tills vi kommer hem till Sverige och livet som en hemflyttad familj utlandssvenskar. Senaste inlägget skrevs på den låååååånga tågresan från Bangalore till Goa. Men vi öppnar med ett hopp tillbaka till dagen innan och låter Nils presentera hotellrummet vi bodde i innan vi åkte. Den dagen besökte vi också det enorma ISKCON-templet (Mer kända som Hare Krishna). Där gjorde vi det berömda mässandet och gick de 108 stegen och för att komma in i ett tempel helt täckt i guld och takmålningar.

Mars var en av de mindre händelserika månaderna här. Inte så många lediga dagar, men sommarvärmen börjar komma in. Vi har också haft årets första regn, och det kommer dra igång lite ordentligt under April, samtidigt som temperaturerna stabiliserar sig kring 30+. Men morgonpromenaderna har inte varit något problem än, vi är bara lite svettigare än förrut och märker att vi dricker mycket mer vatten nu. Korsdrag, takfläkt och lite luftkonditionering på nätterna gör att vi fortfarande håller oss i den där ”perfekt sommardag”-zonen som Bangalore levererar så stabilt på.

Stora händelse sedan sist var att barnens skola satte upp The Wizard of Oz som musikalteater. Och där sparade de inte på krutet kan man lugnt säga. Hela pjäsen var närmare 3h lång. Alla barn i hela IB-sektionen i skolan deltog. Några få äldre spelade huvudrollerna och hade enormt mycket repliker. Ett litet förskolebarn spelade hunden Toto i ett genidrag av regissören. Sällan har jag sett någon kliva så lugnt upp på en scen och med så små gester ha en sådan närvaro.

Det mesta på den här bloggen har i ärlighetens namn varit exotiska turistbilder och en och annan mer eller mindre förnunstig fundering. Men denna vecka har det hänt grejer! Vi höll på att bli utkastade ur Indien (Men det är löst nu) I slutet på januari så gick våra tillfälliga uppehållstillstånd ut. Att ansöka om en förlängning borde bara ha varit en formalitet. Vi har ju fått både visumen och en första registrering godkända.

Januari började med skördefest i mitten av Januari. Plötsligt var kossorna lite mer spännande till och med för oss. Och så är tjuren tillbaka på sin plats. Dessutom så höll jag en presentation om svensk konst och kultur. Jag började med isbad och kulning med Jonna Jinton som en intro kring dalahästmåleri. Ja, man får syssla lite med mytbildning om sitt eget land när man är långt borta. Så kom Ingmar, Ulla och Linda på besök för att se en helt vanlig vardagsvecka.

De senaste två veckorna har Rebeckas föräldrar, Anette och Göran, varit här på besök, och månade fortsatte i badets, solens och lugnets tecken. Det började med att vi checkade in i ett nytt hotell med en mycket större pool, som dessutom hade varmare vatten. Met vattenrutschbana och en del som var hela 3 meter djupt så fast det lite mer att göra än i Chalstons trevliga, men ganska enkla pool. Här en vy från luften från hotellets egna hemsida.