Lite Gott Och Blandat I Mars

Mars var en av de mindre händelserika månaderna här. Inte så många lediga dagar, men sommarvärmen börjar komma in. Vi har också haft årets första regn, och det kommer dra igång lite ordentligt under April, samtidigt som temperaturerna stabiliserar sig kring 30+.

Men morgonpromenaderna har inte varit något problem än, vi är bara lite svettigare än förrut och märker att vi dricker mycket mer vatten nu. Korsdrag, takfläkt och lite luftkonditionering på nätterna gör att vi fortfarande håller oss i den där ”perfekt sommardag”-zonen som Bangalore levererar så stabilt på.

Men det här är Indien, till och med en händelselös månad behöver inte skämmas för sig.

Det började med farvällunch för en kollaga som slutar. Och då insåg jag på riktigt något jag haft på känn förrut. Det fins två sidor av Indier. På samma sätt som Svenskar är kända för att vara kyliga och reserverade, tills de blivit bekväma av sig (Med eller utan alkohol) och då kan bli både högljudda och skräniga, så har Indierna samma tvådelade personlighet. Jag utvecklar i reflektionen på slutet.

Närsta händelse var två idrottsdagar på skolan, på lördagar. Först en för Nils och de äldre barnen, och två veckor senare för Isak och de yngre barnen. Med ceremoni värdig ett olympiskt spel så drog det hela igång.

Efter att alla barnen tävlat färdigt, medans de räknade ihop poängen, så hölls en löptävling för föräldrarna. Det visar sig att ben som är en decimeter längre än de flesta andras, och lite mer benmuskler från dagligt gymmande faktiskt gör skillnad. Så både Rebecka och jag tog hem guld i föräldrarklassen på Nils dag. På Isaks dag så lyckades jag försvara min plats, och besegrade dessutom skolans danslärare som annars utklassade alla andra lärare i lärarklassen.

Den här gången hade det tyvärr dykt upp några mammor som faktiskt kunde springa, så Rebecka fick nöja sig med en fjärdeplats.

Efterråt så gick vi till en restaurang i närheten och hängde med den grupp föräldrar som vi umgåtts ganska mycket med under tiden här.

Vi har också målat lite. Barnen var på ett kalas med måleritema, och på Internationella Kvinnodagen hade vi en aktivitet på jobbet där vi skulle måla en bild som symboliserade jämnlikhet.

Indien fortsätter ju också med att inte be om ursäkt för sig med sin ganska köttiga närvaro. Inför regnsäsongen så grävs alla avlopp / diken (De är samma sak) ut, och då lägger man sörjan på vägen. Några veckor senare kommer någon och skottar bort den. På de improviserade soptipparna längs vägen så tänder man eld på skräpet med några veckors mellanrum, och med värmen så gör en stackars hund vad den kan för att släcka törsten och hålla svalkan.

Och så har vi nog nått Bitcoins topp nu, när man kan köpa säckar med ”Bitcoin gold”. Vad det faktiskt var i säcken vet vi inte, men det ser ut som en rissäck.

Vi fick också uppleva Muslimskt (Och en hel del andra kulturers) nyår. Är det stadspuls man letar efter, så ligger Stockholm i lä.

Rebecka har intensivpluggat denna månad, för hon har läst mer än heltid i början på terminen för att sedan läsa lite mindre andra delen. Så jag tog barnen tvärs över stan till CuriousCity, ett lekmuseum med i princip alla de klassiska skolexperimenten i fysik och mekanik. Tätt med kunig personal som förklarar och visar alla experiment, och inte en pryttel bakom glasväggar i hela museet.

De hade också en aktivitet där alla barn tillsammans fick bygga en bro och sedan gå över den. Barnvänligaste platsen i Bangalore hittills.

Treornas drama hade också en uppvisning där de visade upp en pjäs som barnen själva skrivit. Temat var att minska matsvinnet.

Men nu har påsklovet börjat, och med det nästa äventyr. Jag skriver detta på det så kallade Vistadometåget som går från Bangalore, ner till kuststaden Mangalore, och upp längs kusten precis till gränsen mot Goa. Tåget avgick klockan 7 i morse, och planen är att vara framme 22.30 i kväll.

Vi har bokat extra-lyx-klass med helstora fönster och vridbara stolar så att man verkligen kan se ut. Senare idag kommer iv åka genom The Western Ghats som är ett bergsområde som skall vara väldigt vackert. Själv tycker jag också om att faktiskt förstå geografin där jag bor, och med denna rejäla resa så kommer jag kunnat ha sett ett riktigt tvärsnitt av södra Indien.

I kväll sover vi över på ett hotell nära tågstationen och i morgon väntar en 2.5 timmar lång taxiresa till norra Goa där vi ckeckar in på Chalston även känt som ”Svenskhotellet”; platsen där vi bodde 10 dagar i julas.

Eftersom tåget gick så tidigt så ville vi bo nära stationen natten innan för att slippa trafikproblem. Vi valde Sheraton-hotellet vid Brigade Gateway. Och den här gången blev vi inte besvikna. Prislappen var liknande de andra finare hotellen vi bott på, men för första gången så kändes det på riktigt som fem-stjärnigt. De andra hotellen har hållit en hög standard, men personalen har alltid varit medvetna om det och lite spända. Lite som tonåringar som verkligen vill imponera första dagen på sommarjobbet.

Men det här hotellet drevs av riktiga proffs, på alla nivåer. Maten på restaurangen hade en luftighet i smaken som visar på en självsäkerhet i smakerna.

Receptionen består inte av 3 personer som alla pratar i munen på varandra, utan välkomnar oss med östasiatisk precision. De vet att vi har barn med oss och placerare oss i två rum som ligger vägg-i-vägg med en dörr emellan. Så vi fick en svit, till priset av två enklar rum.

Och när vi kommer tillbaka från poolen så hittar vi, i barnens rum, en talrik med lite av godiset och efterrätterna från lunch-buffen tilsammans med en handskriven lapp addresserad till barnen med en extra välkomsthälsning.

Reflektion

Om Indiern på jobbet och Indiern på restaurang:

På jobbet är man artig med sänkt blick. Både kunden och chefen har alltid rätt och man agerar med ryggmärgsreflex på allt som sägs. Tyvärr blir det lite utmanande när man har kunskapsarbetare där hela poängen är att de skall tänka själv och komma med kreativa mothugg.

Men, så följer jag med samma kollegor på restaurang i en situation där jag inte är där i egenskap av chef eller planeringsansvarig. Plötsligt vänder det på en femöring. För nu är man kund, och då vill man ha valuta för pengarna. Med knivskarpa tungor och ett öga för varje möjlig msissad service eller erbjudande, verkliga eller inte, så hållar man personalen på tårna.

Så nu använder jag den erfarenheten när jag pratar om hur vi skall ha det på jobbet. När du får en förfrågan att göra något, tänk dig att det är en kypare som kommer med en rätt du har betalat för. Är förfrågan inte genomtänkt och formulerad, skicka tillbaka den till köket med ett ”Gör om, gör rätt”.