Så var det dags att avsluta denna blogg. I skrivande stund så har vi alla gått tillbaka till skola och jobb. Allt är uppackat i lägenheten, kaklet bakom badkaret är skrubbat och alla förråd är genomgångna och ompackade. När vi åkte var vi fortfarande en småbarnsfamilj. Men den tiden är en gång och för alltid över och när vi nu flyttar in tog vi chansen att ömsa skin litegrann.
Sommaren blev en fortsättning på nomadlivet och bodde mest i Bjursås och Kisa. Rebecka var fortfarande student, jag hade ju sagt upp mig från Nextory och tog en rejäl paus innan jag började nytt jobb nu på hösten. Och lägenheten lät vi hyra ut nästan hela sommaren. Så när folk frågade hur jag mådde så svarade jag lite skämtsamt: ”Inget jobb, ingen bostad, men en lovande framtid”.
Vädra lungorna i Bjursås
Direkt från flygplatsen så åkte vi till Bjursås för att vädra ut stadsluften ur våra lungor och påminna våra barn om att deras värld inte består av att bo instängd i en lägenhet i en storstad.
Sträcka på benen i Grövelsjön
I Indien är det folk överallt och allt är lite nedskräpat om ingen går och plockar upp. Så för att maximera kontrasten så vandrade vi upp i fjällen i Grövelsjön. Det blev till och med lite snö för att riktigt chocka oss tillbaka till Sverige.
Midsommar i Bjursås
Ja, det finns inget mer att säga….
Farväl Nextory
Efter nästan 7.5 år på Nextory var det dags att ta farväl. Ett midsommarfirande av episka proportioner för alla Europeiska kontoren blev ett bra avslut.
Söderut till Kisa
Efter ett par veckor i Bjurs var det dags att åka söderut till Kisa och hälsa på släktingar där som vi inte träffat på över ett år.
Släktkalas, konsert med Grannen Måns och Allsång med E-type och Mariette.
Tillbaks till Bjursås igen…
Och där hade väderprognosen lovat hällregn hela tiden vi skulle vara där, men riktigt så illa blev det inte. Men mer hantverk och mindre badande blev det…
Och Kisa en gång till….
Och så till slut, hem till Stockholm
Fredagen den 11 Augusti så kom till slut hela familjen hem till vår lägenhet.
Och Stefan och jag passade på att trotsa normen genom att helt oironiskt gå på en Hov1-konsert. Jag hörde inte en ton av någon av melodierna och knappt ett ord av de på scenen sade/sjöng för några tusen tonåringar som kan alla texter överröstar lätt ett högtalarsystem även av denna klass. Precis vad jag vill ha om jag går på konsert.
Också… mobiltelefoner…. jaja.
Avslut
Ja, med det så var denna blogg slut. Jag skall skriva ett sammanfattande inlägg på Engelska till mina Indiska kollegor och vänner, men annars är det farväl och adjö. I alla fall till nästa gång… 😛